.

Jag är så avundsjuk på de människor som bara skakar av sig alla sina problem. Jag tar allt så ytterst seriöst, jag lägger alla mina orosmoment på hög tills det blir för mycket att hantera. Jag gråter för mycket, jag ångrar för mycket, jag ältar för mycket.
Därför blir jag nästan stött när jag möter någon som klarar att leva lätt, för då inser jag hårt jag binder mig själv när jag låter all ångest och oro bara blomma fritt.