.

Inatt drömde jag en sådan där lurig dröm som jag så ofta har.
Det börjar med att jag och Minea ska ta en buss upp till Östersund. Minea har två träningsväskor fulla med fina underkläder och rosa alkohol, och inget annat. När bussen till Östersund kom är den en grön stadsbuss a la Uppsala, och typ 1000 människor samtidigt i princip slåss om att komma på. Jag och Minea lyckas få en plats längst fram bakom föraren, och Minea öppnar den första flaskan rosa sprit. Den är uppenbarligen jävligt stark, eftersom Minea blir ganska packad efter cirka tre klunkar.
Plötsligt går Emil, vår gode vän som vi (tydligen) inte sett på månader, på bussen. Vi kramas, Emil och jag, men Minea bara fnissar och rapar ett rosa moln i hans ansikte.
Jag drömde ingenting om själva bussresan, men jag, Minea, Emil och två hippies med långt skägg och färgglada kläder går av vid en bro. Bron är hur lång som helst och är byggd över en gigantisk flod. Typ halva floden är frusen, ett stor träd sitter fast i isen och den delen av floden som inte är frusen är helt jävla vild.
När vi gått över halva bron ringer Emils mobil. Han svarar, ser väldigt besvärad ut och blir sen alldeles blek. Jag ser drt, men Minea som nu är helt askalas har börjat supa ner hippiesarna(?) och var okontaktbar.
Den upprörde Emil klättrar helt plötsligt när för flodsräcket, hoppar ner på trädet som sitter fast i isen och går panikslaget fram och tillbaka på isen. När han är typ två centimeter från vattnet ropar och på honom att komma upp igen, och han försöker men orkar inte häva sig upp till räcket (Emil, du är ingen riktig man...). Så då hoppar jag neroch ska hjälpa till. Sen blirdet kaos, för vi bara misslyckas medan Minea står och fylleskriker på oss. Det hela slutar med att vi simmar i land, hamnar i en skog där Emil fångar en tre meter lång gröngul larv innan vi går tillbaka till bron.

The End på min uppsats. Nu ska jag ta en promenad.
Peace.