Okej, ger mig på ett inlägg. Borde duscha, men kommer inte orka, så jag kommer åka till stan äcklig och ful. Så det mesta är som vanligt, alltså lolololololol. Verkar åtminstone som om vi äntligen tar tag i Berlinresan på riktigt, jag och mina förvirrade vänner. Vill ha något att se fram emot så att jag inte gräver ner mig totalt. Ikväll ska jag till Humc och umgås med folk jag inte direkt känner. Är inte särskilt taggad, men det kanske blir bra i slutändan. Antaligen inte, men Malin ska med i allafall, och är Malin med är ju kvällen någorlunda räddad. På fredag åker jag och seglar med Malin, Julia, Fia, Alex och Alex kompis. Vill verkligen säga att han heter Victor. Tror ta mig fasiken att jag har rätt för en gångs skull. Ska bli skönt att komma hemifrån, hur som haver, fast jag bara varit hemma i typ en vecka. Och på måndag börjar skolan. Är enormt ledsen och lite taggad samtidigt. Men mest ledsen för att jag måste ge mig in i den jävla ångestspiralen igen. Dessutom är det sista året som börjar, vilket innebär att jag måste börja få koll på mitt liv. Har aldrig haft någon koll på någonting. Ingenting alls. Fan.
Nu tänker jag titta på dokumentären om Joy Divison och tycka lika jävla synd om mig själv som vanligt. Vad fan har jag gett mig in på?
Färgade min dip knallgrön för en vecka sedan förresten, sen åkte jag till Wik och badade alla fyra dagar, så nu är den superblekt. Fast fortfarande rätt fin, faktiskt.
Jag vet, bloggen är död. Jag är död. På insidan i allafall. Har egentligen en hel del att vara glad över, en hel del att skratta åt, men jag gav mig in i samma gamla smärta, eller kärlek, och den smärtan, eller kärleken, är som ett hav och allt som är lyckligt sjunker som Atlantis.
Näe, fyfan.
Tydligen tyckte inte blogg.se att det behövdes någon text i deh förra inlägget, tänker anta att det var därför den raderades. Kan man kanske ta det som en komplimang?
Ger mig ut på en promenad innan jag tar ett två timmar långt bad. Önskar att jag kunde springa utan att tro att jag håller på att dö. Jag hatar min raka rygg, mina dåliga ryggmuskler och min jävla ångest som fastnar i musklerna som lim. Få saker känns så frihetsberövande som att inte kunna använda sin kropp som man vill.
Det värsta någonsin är när folk springer förbi en när man är ute. Ska börja kasta sten på dem.
Har inte alls tid att blogga, ska egentligen göra mig klar för att ta mig in till staden. Hade turen att vinna ett paket på Lush, så ska in och hämta det innan jag går och byter mina maderfacking hörlurar som redan börjat glappa. Blir sur när jag tänker på det.
Igår var Minea här och gav mig ögonbryn. Härligt att inte behöva gå runt i mona gingerbryn som inte syns för att de är så blonda. Hard life.